Efter, nu, före
+96
"Jag älskar dig, Jerry." Hon tog av honom hans byxor och drog med boxershortsen i fallet. Hon kände försiktigt på honom och såg honom i ögonen. Han såg precis ut som sin far.
"Kom här, Jerry, jag ska visa dig sådan njutning. Var inte rädd. Jag och min bror brukade göra det här hela tiden."
+12
Lille Jerry sprang över vardagsrumsgolvet mot den neongröna leksakspistolen, hans ansikte sken av lycka och hon kände samma oförstörda glädje som alltid när han var glad.
"Han växer otroligt fort, Catherine," kraxade hennes mor. hon satt nedsjunken i fåtöljen, magen vällde ut över benen och hennes flottiga klänning var ostruken och skitig. "Det är onaturligt."
"Han får bra mat," svarade hon, hon tänkte på hans ivriga ansikte när hon matade honom, och den pirrande känslan i hennes bröst.
0
Vita rockar, blänkande krom. Hon skrek som om hon var Gaia. Läkare, sjuksköterskor sprang fram och tillbaka. Värkarna var täta, barnmorskan hade sagt att det var dags. Jerrys barn. Tanken drev henne att fortsätta.
"Andas," hon blängde på barnmorskan.
"Vad tror du att jag gör din jävla fitta?" väste hon mellan tänderna. Stripigt hår, svettigt. Ett rutigt sjukhuslinne. Läkaren böjde sig ner mellan hennes ben.
"Två krystar till, sen är det klart," meddelade han onaturligt glättigt, han hade uppenbarligen aldrig fött barn. En ny värk, hon skrek igen, kryste. Hennes magra kropp spändes i en onaturlig båge. Det varade för evigt.
"Är hon inte klar snart?" Dörren öppnades och gled igen, hennes mor utanför, upprörd röst, gäll. Hon kände nästa värk komma smygande över henne, som om hennes underliv hade ett eget liv. Men hon välkomnade den, det var den sista trots allt.
De lade den blodiga, rödhyade, skrynkliga lilla saken på hennes bröst. Slem och hinnor och blod smetades av på hennes hud. Hon älskade det. Han såg precis ut som Jerry.
-1
Mo steg in på puben vid Piccadilly. Han fick syn på henne med en gång och stegade mot borde där hon satt. Han skakade sorgset på huvudet.
"Han är död. De är båda döda." Hon strök sig över magen, där hans ofödda barn vilade, medan tårarna kom.
-9
Deras läppar möttes, hetta, smaken av läppstift. Han tryckte henne tätt intill sig, hennes hand strök hans rygg, långsamt. En svettpärla på hans panna, hon strök bort den men sin andra hand. Han stötte djupt in i henne och hon kved. Vit hud mot vit hud. De rörde sig snabbare nu, kysstes intensivare. Ett vrål lämnade hans strupe.
"Jag älskar dig, Jerry." Hon tog av honom hans byxor och drog med boxershortsen i fallet. Hon kände försiktigt på honom och såg honom i ögonen. Han såg precis ut som sin far.
"Kom här, Jerry, jag ska visa dig sådan njutning. Var inte rädd. Jag och min bror brukade göra det här hela tiden."
+12
Lille Jerry sprang över vardagsrumsgolvet mot den neongröna leksakspistolen, hans ansikte sken av lycka och hon kände samma oförstörda glädje som alltid när han var glad.
"Han växer otroligt fort, Catherine," kraxade hennes mor. hon satt nedsjunken i fåtöljen, magen vällde ut över benen och hennes flottiga klänning var ostruken och skitig. "Det är onaturligt."
"Han får bra mat," svarade hon, hon tänkte på hans ivriga ansikte när hon matade honom, och den pirrande känslan i hennes bröst.
0
Vita rockar, blänkande krom. Hon skrek som om hon var Gaia. Läkare, sjuksköterskor sprang fram och tillbaka. Värkarna var täta, barnmorskan hade sagt att det var dags. Jerrys barn. Tanken drev henne att fortsätta.
"Andas," hon blängde på barnmorskan.
"Vad tror du att jag gör din jävla fitta?" väste hon mellan tänderna. Stripigt hår, svettigt. Ett rutigt sjukhuslinne. Läkaren böjde sig ner mellan hennes ben.
"Två krystar till, sen är det klart," meddelade han onaturligt glättigt, han hade uppenbarligen aldrig fött barn. En ny värk, hon skrek igen, kryste. Hennes magra kropp spändes i en onaturlig båge. Det varade för evigt.
"Är hon inte klar snart?" Dörren öppnades och gled igen, hennes mor utanför, upprörd röst, gäll. Hon kände nästa värk komma smygande över henne, som om hennes underliv hade ett eget liv. Men hon välkomnade den, det var den sista trots allt.
De lade den blodiga, rödhyade, skrynkliga lilla saken på hennes bröst. Slem och hinnor och blod smetades av på hennes hud. Hon älskade det. Han såg precis ut som Jerry.
-1
Mo steg in på puben vid Piccadilly. Han fick syn på henne med en gång och stegade mot borde där hon satt. Han skakade sorgset på huvudet.
"Han är död. De är båda döda." Hon strök sig över magen, där hans ofödda barn vilade, medan tårarna kom.
-9
Deras läppar möttes, hetta, smaken av läppstift. Han tryckte henne tätt intill sig, hennes hand strök hans rygg, långsamt. En svettpärla på hans panna, hon strök bort den men sin andra hand. Han stötte djupt in i henne och hon kved. Vit hud mot vit hud. De rörde sig snabbare nu, kysstes intensivare. Ett vrål lämnade hans strupe.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Mycket, mycket förvirrande.
Postat av: Anonym
http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article2075050.ab
KOlla in
Trackback
