Jag har fortfarande tiden, miss Brunner

Han slog ilsket till tangentbordet och svor. Indonesiern vid kassan tittade upp, höjde ögonbrynet och såg ut som om han tänkte göra något åt saken, men Jerry var redan på väg ut. Jakartas bensinstinna ångor slog emot honom så fort dörren gled upp, han drog upp kragen på överrocken och steg ut.


"Han höll sig till gränderna, där smogen inte trängt lika djupt in i väggarna och tog sig snabbt mot parkeringsgaraget. "


Han höll sig till gränderna, där smogen inte trängt lika djupt in i väggarna och tog sig snabbt mot parkeringsgaraget. Gatuståndens dofter, heta smaker från Sumatra, fräna dofter från Java, fiskrätter från Sulawesi. Trängseln var överväldigande, liksom den blöta hettan. "Jag måste hinna i tid."

En timme senare hade han lämnat staden bakom sig. Jaguarens läder var svalt mot hans rygg. Han växlade ner och gasade förbi en överfull buss. Han log och slog på stereon, Manic Street Preachers.

"If you tolerate this, then your children will be next...", sjöng Jerry och visade tänderna för backspegeln. "De är för unga för mig, det är inget som jag inte varit med och gjort själv" muttrade han sedan, men han lät stereon vara på. Regnskogen slöt sig om honom som en erotisk dröm. Ljuset trängde knappt ner genom lövverket, dimman rullade längs vägen. Han var äntligen ensam. "Nå miss Brunner, du har kanske blockerat alla mina vägar på nätet, men jag har fortfarande tiden. Lag kan aldrig hinna ifatt tiden." Han accelererade ännu mer när han såg Borobodur genom lövverket, ännu en bra bit upp.

Han parkerade Jaguaren på den yttre gårdsplanen, däckens gnällande gjorde munkarna uppmärksamma på hans ankomst. De väntade honom. "Gick era ärenden väl, Cornelius?", undrade Gajah med mjuk röst. Han var klädd i Buddistmunkarnas ständiga orangea tyg, sandaler på fötterna, kal hjässa. Hans blick vek sig aldrig. Munkarna i templet på berget var inga lammungar.
"Inte alls, faktiskt." svarade han, "jag måste försöka starta maskinen igen.", Jerry grimaserade vid tanken på att den kanske inte skulle starta. Gajah såg orolig ut.
"Ni fick ta hit utrustningen och gömma den här eftersom ni ansåg det för mycket osannolikt att ni någonsin skulle använda den igen. Vi är inte förberedda."
"Det är värre än så", sa Jerry, "Jag behöver er hjälp. Söksystemet är sönder, ni måste guida mig till den Neolitiska perioden." Han stegade in till den andra gårdsplanen. Här spred sig tystnaden.

"Jag är ganska säker på att jag aldrig kommer att kunna använda den mer."
"Det sa du förra gången också."
"Jag blir säkrare för varje gång." Jerrys ansikte bröt upp i ett vitt leende. De befann sig i ett källarrum under klostrets tredje innergård. Maskinen omgav dem på alla sidor, men många paneler var borttagna. Kanske hade det hänt när miss Brunner försökt förstöra tiden senast med sin teknomagi.Jerry drog igång generatorerna och den stora maskinen började pulsera.
"Jag behöver ställa in vad jag kan", skrek han, "Men ni måste komma in i trance inom en kvart." Gajah nickade och klättrade upp för stegen.

image1


På den tredje gården samlades templets samtliga munkar. De satt i gruset på små mattor, ett mummel av lågmälda röster trängde med möda fram genom bullret från maskinen under dem. Jerry arbetade sig svettig där nere, skruvade, svetsade, gjorde inställningar, men munkarna meditierade. Maskinen, tidsmanipulatorn, var defekt. Den kunde manipulera tiden, men Jerry hade ingen möjlighet att veta var han skulle hamna. Munkarnas meditation skulle vägleda honom där tekniken fallerade. "Det här är min egen teknomagi", skrek han medan han arbetade. När han till slut var redo såg han upp mot den blå himmelen genom hålet i taket. Det var kväll snart.

"Jag har fortfarande tiden, miss Brunner."

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0