Mot entropin

1.

”Välkommen, guds tjänare.” Påven höll fram sin magra hand och Jerry, som knäböjde nedanför honom, kysste tveksamt den största av dem, en tjock guldring med en enorm grön sten i. Inom sig rös han, och han såg inte upp.

 

Påven drog tillbaka handen och lade till rätta sidentyget som föll från armen. Han studerade Jerry med kalla, mörka ögon.

 

”Vi har så länge studerat ert liv, och väntat på er. Vi har höga förhoppningar.” Rösten var svag, aningen hes och det enorma rummet sög upp den. Längre bort, vid kolonnerna, såg Jerry skuggor vars ägare var schweiziska vakter, eller Kardinaler. De smög omkring där borta, ljudlöst. Han undrade varför Påven, som uppenbarligen var tysk, hade schweiziska vakter.

 

2.

”Jerry,” hon nickade nedlåtande mot honom. ”du kan kalla mig Miss Brunner.” Rummet var mörkt, en ensam lampa sken skarpt från hennes skrivbord. Damm flög omkring i dess sken och han fick ingen riktig bild av hur hon såg ut Men hennes röst var kall, och han tänkte sig hennes ansikte som om det vore av sten, grått och stelt, med mungipor pekande nedåt och smala läppar.

 

Han svalde hårt och skulle just fråga vad de egentligen förväntade sig att han skulle göra, när hon avbröt honom.

 

”Du undrar vad du gör här. Enligt våra beräkningar, som du kan räkna med är korrekta, har du potential att bli vår världs företrädare för Lag och Ordning. Du kommer att få träning, naturligtvis.” Hon prasslade med några papper som låg på hennes skrivbord, buntade ihop dem, och lutade sig mot honom. ”Du förstår inte. Oroa dig inte, det kommer du att göra. Kom bara ihåg att kunskap kan vara farligt, så ta inte reda på mer än du måste. Många har försökt bli det du kan bli, inklusive några av dina nu döda släktingar, men de har alla avvikit från den sanna vägen. Ondskan är förförisk, och du kan räkna med att... övertalningsförsök... kommer att göras. Lyssna på mig, och Påven, så kommer det att ordna sig.”

 

3.

Lag. Ordning. Du ska dömas. Lag. Ordning. Gud. Döda alla syndare och lämna utsorteringen till Gud. Lag. Ordning. Död.

 

4.

Han sög upp varje uns av kunskap ur allt hon sa, och hon pratade mycket. Påven var mer tystlåten, men han utstrålade lugn, makt, ålder, och de få gånger han yttrade sig fanns en kraft i hans ord som påverkade Jerry djupt. Han kallade honom far, och menade det på ett annat sätt än alla andra. Han såg inte miss Brunner som sin mor. Hon var allt för ren och smal.

 

Han tränades fysiskt också, främst i det högteknologiska gym som inretts under Påvens personliga rum. Där mättes hans puls och hjärnaktivitet medn han rusade fram på ett löpband eller satt i någon av de muskelstimulerande apparaterna miss Brunner var så förtjust i. Han insåg efter ett tag att hans träning var minutiöst uträknad. Beroende på nuvarande muskelstyrka och kondition, ålder längd och andra obskyra faktorer varierades innehållet i träningen för att passa honom bättre. Av någon anledning upplevde han ett starkt illamående obehag på grund av denna upptäckt.

 

5.

”Du är redo att tjäna Lag.”

 

”Du är Guds förkämpe i denna tid.”

 

”Kom hem i tid, Jerry.”

 

Rösterna ekade i hans huvud när han stod utanför den amerikanska ambassaden i Rom. Det var första gången sedan han kom till Påven som han var utanför Vatikanstatens gräns. Runt honom for små bilar tjutande och avgaserna stack i näsan. Folket myllrade, solglasögon och korta kjolar. Intrycken slog mot honom likt en vägg. 

 

”Detta måste vara en perfekt bild av Kaos,” tänkte han. Han fokuserade blicken framför sig, på grinden och vakterna bakom den. De var något äldre än Jerry, kanske runt 20, de stod rakryggade med Ak4or över bröstkorgen och uttryckslösa ansikten och han kunde inte undgå att beundra dem för deras förmåga att stänga ute omvärlden. ”Jag älskar er.”

 

Han hoppade över grinden och när han landade hade han redan stuckit ihjäl den ena av dem med stilettkniven som han dolt i rockärmen. Ett gurglande ljud när blodet forsade ur sticket i halsen och Jerry kastade sig över den andre som med ett förvånat uttryck stapplade bakåt för att få utrymme att använda sitt vapen. Jerry lät honom inte få utrymmet, han följde efter med ett par lätta steg och kastade fram överkroppen och armen. Stiletten genomborrade ögat och trängde in djupt. Vakten föll utan ett ljud.

 

6.

”Döda för saken. Alltid för saken, allt för saken. Vårt mål är viktigare än alla enskilda människoliv. Lagen står över människan, för utan den kan hon inte existera alls.”

 

”Gud förlåter dig, för du dödar i hans namn min son.”

 

”Ja, far.”

 

7.

Han bröt upp dörren med kniven och slängde den sedan i buskagen utanför. Den var förbrukad. Där inne var det träpanel på väggarna, tjocka mattor, ljuskronor. Allt som påminde besökarna om att USA var det rikaste landet i världen, det viktigaste landet. Tjäna det och du kommer att bli belönad. En förvånad sekreterare tryckte på det tysta larmet när han rusade in, men han ignorerade honom och tog långa kliv i trappan för att hinna in i ambassadörens rum innan alla dörrar låstes.

 

Han dödade soldaterna som vaktade hennes dörr. Han tryckte ner handtaget. Han öppnade dörren och slank in. Bakom honom hördes det tunga ljudet av metallstänger som reglade dörrarna och fönstren. 

 

”Välkommen Jerry,” sa den vackra ambassadören. Hon stod bakom sitt gigantiska skrivbord med en mapp i handen. ”Så trevligt av dig att komma förbi, men du skulle verkligen bokat ett möte istället. Jag har undrat så hur det går för dig. Påven har förstås berättat en del för mig, men jag ville se dig med egna ögon.” 

 

Hon log ett brett leende och tecknade åt honom att sätta sig ner. Han tvekade.

 

”Du är här för att mörda mig, förstår jag.” sa hon medan hon själv satt sitt i sin kontorsstol. ”Får jag fråga varför?”

 

Han nickade.

 

”Varför?” log hon.

 

”Miss Brunner.”

 

”Ah, miss Brunner. Förstås. Jag undrar om hennes beräkningar är korrekta denna gång. Vad exakt är det jag katalyserar fram för ostoppbar entropi? Jag har tjänat Lag under hela mitt liv, vet du.”

 

Han satte sig ner nu och såg på henne med medlidande i blicken. ”Ingenting. Detta är bara en övning.”

 

Han grät medan han knäckte hennes smala nacke.


Kommentarer
Postat av: Helene

Jag gillar verkligen din blogg, den är så rak och enkel med så udda och med så många nyanser.

Jag tänkte undra en fråga, kan du inte gästbogga lite hos mig? :)

Btw, Usa-bloggen var också skitbra.

Salut.

2008-08-04 @ 19:09:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0