Rök och speglar
§1 Nutid
LAS VEGAS, Nevada (CNN) -- Las Vegas police arrested O.J. Simpson on Sunday amid an investigation into an alleged armed robbery at a hotel in Las Vegas, a source close to the investigation said.
§2 Tärningar
Jerry smuttade på sin White Russian. Han gillade sötman. När han la upp armen på spelbordets gröna matta veckade kråset på de vida skjortärmarna sig vackert. Han överblickade scenen. Rummet var fullt till bristningsgränsen, uppklädda på amerikanskt vis - cowboykostymer med paljetter, smala fodral med paljetter, för mycket smink. Glittret från discokulan påminde honom om forna tider. Vid hans bort var alla fokuserade på hans andra, vänstra, hand. Han höjde mungipan en milimeter, skakade den sakta och släppte iväg tärningarna. De studsade över bordet och stötte mot kanten. Snake eyes.
§3 Senare
The charges he faces are unclear. However, Las Vegas Police Capt. James Dillon told The Associated Press that Simpson could face felony charges including robbery with a deadly weapon, conspiracy to commit robbery and burglary with a firearm.
"Det var underligt, de hade båda varit på väg in i baren, nu gick de ut igen."
§4 Ljus
Baren på hotellet var en enorm, rund historia full av ljus och med ett spritutbud som översteg enormt med flera grader. Jerry satt på en av barstolarna och smuttade på en whisky. Runt honom surrade all världens turister och spelare. Han stirrade aningen dimmigt över baren, i speglarna. En kvinna knäckte sin klack, snubblade och välte sin drink över ett bord. Männen vid det flög upp, hetsig konversation. Vid entrén stötte två män ihop, de stirrade förvånat på varandra och verkade skynda sig att försvinna. Det var underligt, de hade båda varit på väg in i baren, nu gick de ut igen.
§5 Analys
Simpson, 60, acknowledged that he entered a man's room with a group of friends, one of whom was posing as a potential buyer, after being tipped off that some of his personal items were for sale there.
§6 Sanning
Hissdörrarna gled upp med en amorf ton, Jerry steg ostadigt ut. Detta var inte hans våning. I själva verket var det nog inte ens en takvåning. Han tog sig framåt i korridoren, mot rum 1203. Det stulna nyckelkortet fungerade, dörren gled upp. Jerry steg in, med plötsligt stadiga steg. Simpson var för farlig, han måste ner.
LAS VEGAS, Nevada (CNN) -- Las Vegas police arrested O.J. Simpson on Sunday amid an investigation into an alleged armed robbery at a hotel in Las Vegas, a source close to the investigation said.
§2 Tärningar
Jerry smuttade på sin White Russian. Han gillade sötman. När han la upp armen på spelbordets gröna matta veckade kråset på de vida skjortärmarna sig vackert. Han överblickade scenen. Rummet var fullt till bristningsgränsen, uppklädda på amerikanskt vis - cowboykostymer med paljetter, smala fodral med paljetter, för mycket smink. Glittret från discokulan påminde honom om forna tider. Vid hans bort var alla fokuserade på hans andra, vänstra, hand. Han höjde mungipan en milimeter, skakade den sakta och släppte iväg tärningarna. De studsade över bordet och stötte mot kanten. Snake eyes.
§3 Senare
The charges he faces are unclear. However, Las Vegas Police Capt. James Dillon told The Associated Press that Simpson could face felony charges including robbery with a deadly weapon, conspiracy to commit robbery and burglary with a firearm.
"Det var underligt, de hade båda varit på väg in i baren, nu gick de ut igen."
§4 Ljus
Baren på hotellet var en enorm, rund historia full av ljus och med ett spritutbud som översteg enormt med flera grader. Jerry satt på en av barstolarna och smuttade på en whisky. Runt honom surrade all världens turister och spelare. Han stirrade aningen dimmigt över baren, i speglarna. En kvinna knäckte sin klack, snubblade och välte sin drink över ett bord. Männen vid det flög upp, hetsig konversation. Vid entrén stötte två män ihop, de stirrade förvånat på varandra och verkade skynda sig att försvinna. Det var underligt, de hade båda varit på väg in i baren, nu gick de ut igen.
§5 Analys
Simpson, 60, acknowledged that he entered a man's room with a group of friends, one of whom was posing as a potential buyer, after being tipped off that some of his personal items were for sale there.
§6 Sanning
Hissdörrarna gled upp med en amorf ton, Jerry steg ostadigt ut. Detta var inte hans våning. I själva verket var det nog inte ens en takvåning. Han tog sig framåt i korridoren, mot rum 1203. Det stulna nyckelkortet fungerade, dörren gled upp. Jerry steg in, med plötsligt stadiga steg. Simpson var för farlig, han måste ner.
Jag har fortfarande tiden, miss Brunner
Han slog ilsket till tangentbordet och svor. Indonesiern vid kassan tittade upp, höjde ögonbrynet och såg ut som om han tänkte göra något åt saken, men Jerry var redan på väg ut. Jakartas bensinstinna ångor slog emot honom så fort dörren gled upp, han drog upp kragen på överrocken och steg ut.
Han höll sig till gränderna, där smogen inte trängt lika djupt in i väggarna och tog sig snabbt mot parkeringsgaraget. Gatuståndens dofter, heta smaker från Sumatra, fräna dofter från Java, fiskrätter från Sulawesi. Trängseln var överväldigande, liksom den blöta hettan. "Jag måste hinna i tid."
En timme senare hade han lämnat staden bakom sig. Jaguarens läder var svalt mot hans rygg. Han växlade ner och gasade förbi en överfull buss. Han log och slog på stereon, Manic Street Preachers.
"If you tolerate this, then your children will be next...", sjöng Jerry och visade tänderna för backspegeln. "De är för unga för mig, det är inget som jag inte varit med och gjort själv" muttrade han sedan, men han lät stereon vara på. Regnskogen slöt sig om honom som en erotisk dröm. Ljuset trängde knappt ner genom lövverket, dimman rullade längs vägen. Han var äntligen ensam. "Nå miss Brunner, du har kanske blockerat alla mina vägar på nätet, men jag har fortfarande tiden. Lag kan aldrig hinna ifatt tiden." Han accelererade ännu mer när han såg Borobodur genom lövverket, ännu en bra bit upp.
Han parkerade Jaguaren på den yttre gårdsplanen, däckens gnällande gjorde munkarna uppmärksamma på hans ankomst. De väntade honom. "Gick era ärenden väl, Cornelius?", undrade Gajah med mjuk röst. Han var klädd i Buddistmunkarnas ständiga orangea tyg, sandaler på fötterna, kal hjässa. Hans blick vek sig aldrig. Munkarna i templet på berget var inga lammungar.
"Inte alls, faktiskt." svarade han, "jag måste försöka starta maskinen igen.", Jerry grimaserade vid tanken på att den kanske inte skulle starta. Gajah såg orolig ut.
"Ni fick ta hit utrustningen och gömma den här eftersom ni ansåg det för mycket osannolikt att ni någonsin skulle använda den igen. Vi är inte förberedda."
"Det är värre än så", sa Jerry, "Jag behöver er hjälp. Söksystemet är sönder, ni måste guida mig till den Neolitiska perioden." Han stegade in till den andra gårdsplanen. Här spred sig tystnaden.
"Jag är ganska säker på att jag aldrig kommer att kunna använda den mer."
"Det sa du förra gången också."
"Jag blir säkrare för varje gång." Jerrys ansikte bröt upp i ett vitt leende. De befann sig i ett källarrum under klostrets tredje innergård. Maskinen omgav dem på alla sidor, men många paneler var borttagna. Kanske hade det hänt när miss Brunner försökt förstöra tiden senast med sin teknomagi.Jerry drog igång generatorerna och den stora maskinen började pulsera.
"Jag behöver ställa in vad jag kan", skrek han, "Men ni måste komma in i trance inom en kvart." Gajah nickade och klättrade upp för stegen.
På den tredje gården samlades templets samtliga munkar. De satt i gruset på små mattor, ett mummel av lågmälda röster trängde med möda fram genom bullret från maskinen under dem. Jerry arbetade sig svettig där nere, skruvade, svetsade, gjorde inställningar, men munkarna meditierade. Maskinen, tidsmanipulatorn, var defekt. Den kunde manipulera tiden, men Jerry hade ingen möjlighet att veta var han skulle hamna. Munkarnas meditation skulle vägleda honom där tekniken fallerade. "Det här är min egen teknomagi", skrek han medan han arbetade. När han till slut var redo såg han upp mot den blå himmelen genom hålet i taket. Det var kväll snart.
"Jag har fortfarande tiden, miss Brunner."
"Han höll sig till gränderna, där smogen inte trängt lika djupt in i väggarna och tog sig snabbt mot parkeringsgaraget. "
Han höll sig till gränderna, där smogen inte trängt lika djupt in i väggarna och tog sig snabbt mot parkeringsgaraget. Gatuståndens dofter, heta smaker från Sumatra, fräna dofter från Java, fiskrätter från Sulawesi. Trängseln var överväldigande, liksom den blöta hettan. "Jag måste hinna i tid."
En timme senare hade han lämnat staden bakom sig. Jaguarens läder var svalt mot hans rygg. Han växlade ner och gasade förbi en överfull buss. Han log och slog på stereon, Manic Street Preachers.
"If you tolerate this, then your children will be next...", sjöng Jerry och visade tänderna för backspegeln. "De är för unga för mig, det är inget som jag inte varit med och gjort själv" muttrade han sedan, men han lät stereon vara på. Regnskogen slöt sig om honom som en erotisk dröm. Ljuset trängde knappt ner genom lövverket, dimman rullade längs vägen. Han var äntligen ensam. "Nå miss Brunner, du har kanske blockerat alla mina vägar på nätet, men jag har fortfarande tiden. Lag kan aldrig hinna ifatt tiden." Han accelererade ännu mer när han såg Borobodur genom lövverket, ännu en bra bit upp.
Han parkerade Jaguaren på den yttre gårdsplanen, däckens gnällande gjorde munkarna uppmärksamma på hans ankomst. De väntade honom. "Gick era ärenden väl, Cornelius?", undrade Gajah med mjuk röst. Han var klädd i Buddistmunkarnas ständiga orangea tyg, sandaler på fötterna, kal hjässa. Hans blick vek sig aldrig. Munkarna i templet på berget var inga lammungar.
"Inte alls, faktiskt." svarade han, "jag måste försöka starta maskinen igen.", Jerry grimaserade vid tanken på att den kanske inte skulle starta. Gajah såg orolig ut.
"Ni fick ta hit utrustningen och gömma den här eftersom ni ansåg det för mycket osannolikt att ni någonsin skulle använda den igen. Vi är inte förberedda."
"Det är värre än så", sa Jerry, "Jag behöver er hjälp. Söksystemet är sönder, ni måste guida mig till den Neolitiska perioden." Han stegade in till den andra gårdsplanen. Här spred sig tystnaden.
"Jag är ganska säker på att jag aldrig kommer att kunna använda den mer."
"Det sa du förra gången också."
"Jag blir säkrare för varje gång." Jerrys ansikte bröt upp i ett vitt leende. De befann sig i ett källarrum under klostrets tredje innergård. Maskinen omgav dem på alla sidor, men många paneler var borttagna. Kanske hade det hänt när miss Brunner försökt förstöra tiden senast med sin teknomagi.Jerry drog igång generatorerna och den stora maskinen började pulsera.
"Jag behöver ställa in vad jag kan", skrek han, "Men ni måste komma in i trance inom en kvart." Gajah nickade och klättrade upp för stegen.
På den tredje gården samlades templets samtliga munkar. De satt i gruset på små mattor, ett mummel av lågmälda röster trängde med möda fram genom bullret från maskinen under dem. Jerry arbetade sig svettig där nere, skruvade, svetsade, gjorde inställningar, men munkarna meditierade. Maskinen, tidsmanipulatorn, var defekt. Den kunde manipulera tiden, men Jerry hade ingen möjlighet att veta var han skulle hamna. Munkarnas meditation skulle vägleda honom där tekniken fallerade. "Det här är min egen teknomagi", skrek han medan han arbetade. När han till slut var redo såg han upp mot den blå himmelen genom hålet i taket. Det var kväll snart.
"Jag har fortfarande tiden, miss Brunner."
Information wants to be free
Jonny Carson stod utanför FNskrapan, solglasögon, det långa mörka håret bakåtstruket, stilig Armani. Solen stekte och blänkte i de blanka fönstrena som täckte hela skrapan. Någon sorts invigning eller festival pågick, två fallskärmshoppare seglade ner för skrapans vägg. Portföljen brände i hans hand, var var Jerry?
"Fick du dem?"
"Här är filerna", den bleke magre mannen i vita clownkläder som just seglat ner för skrapan i en fallskärm med tryck föreställande FNflaggan räckte över ett USBminne.
"Så du är den berömde Jerry Cornelius?"
"Så fan heller, Jerry dog i samma ögonblick som världen digitaliserades, tålde inte magin längre sa han."
"Vem är du då?" Johnny såg plötsligt osäker ut, fingrade på glasögonen, svettades.
"Jag är Jimmy. Jimmy Servia. Tidsagent för den nya tiden, Cyberjockey, mannen med nålpistolen, kärleksbringaren." Han tog upp nålpistolen ur clowndräkten och riktade den oresonligt mot Johnnys nu svettpärlade panna. "Hemskt ledsen. Kärleken är slut för idag."
Han tryckte av.
"Hemskt ledsen. Kärleken är slut för idag."
Kaos, springande skrikande människor. Den siste fallskärmshopparen som förtvivlat försökte göra sig av med sin skärm, den fladdrade ohanterligt i vinden. En kvinna knäckte klacken mellan plattorna och föll handlöst till marken. Säkerhetsvakter rusade ut ut skrapan mot Jimmy, nålpistolen rykande, portfölj i andra handen. Han sköt dem, tog glasögonen från Johnnys livlösa huvud, bände loss USBminnet från hans stelnande händer, vände helt om och sprang.
Flyktbilen körde upp jämsides med Jerry/Jimmy, han hoppade in. Det var Oscar Wilde som körde, en stor svart man som ständigt tycktes vara sval. Han hade en läderjacka på sig som påminde Jerry/Jimmy om tiden i mindre Asien när de träffats. Oscar hade levt på att flyga runt turister och amerikanska spioner, Jerry/Jimmy hade gjort sitt bästa för att inte leva alls.
"Jag har dem.", han viftade med USBminnet. "Kör!"
"Du tror att du har dem", sa Oscar med ett långdraget skratt, "Har du kollat?" Han accelererade långsamt, nästan omärkligt samtidigt som de passerade förbi polisbil efter polisbil med påslagna sirener och skrikande däck. Helikoptrar hördes ovanför dem. Plötsligt blev till och med Jerry/Jimmy kall. Han kunde ha rätt.
"Det är klart jag har kollat, det är krypterat. Vi måste till Ana"
Ett gammalt hotell i New Orleans, träpanel på väggarna som dröp av fukt under hettan, mörka krukväxter, heltäckningsmatta och en "No Smoking"-skylt som ingen brydde sig om. Jerry satt i en djup läderfåtölj i skuggorna med huvudet bakåtlutat, det blonda håret lockade sig när det föll på ryggstödet, en Fidel Castro på bordet framför sig. Männen framför honom satt stelt, de verkade nervösa.
"Vad är det ni vill ha?", han höjde lojt ena handen där en cigarr slocknat mellan pekfinger och långfinger.
"Vi vll att du ska stjäla engelsmännens dokument rörande deras amerikaspionage." svarade den ovanligt vältalige agenten. "Det är bara du som kan göra det!"
"Vem som helst borde kunna göra det."
"Vi behöver dig.", nu såg han vädjande ut. Han arbetade uppenbarligen för Japanerna bestämde Jimmy sig för. "Du måste bli Jimmy."
"Jag behöver låna dina grejer åtminstone", Jerry hade äntligen fått av sig clownkostymen och tvättat av sig sminket. Hans ljusa hy var narig och han hade ringar under ögonen. Det blonda håret lockade sig vackert över axlarna. Han var klädd i en silvrig skjorta, uppknäppt till solarus plexus, tajta vita bomullsbyxor, bootfit, grönglittrande stövlar. Hon blängde på honom, men de visste båda att hon skulle hjälpa honom.
"Du har inte så lite stake" fräste hon, " att visa dig här efter vad du gjort". Hon citerade.
"Det här är stort"
"Det var vårt förhållande också"
De var precis färdiga när Japanerna stormade in. Jerry höll bevisen på att engelsmännen bedrivit spionage på hög nivå mot amerikanernas hemliga militära baser i över trettio år, ett dekrypterat USB-minne, han log mot Ana, hennes ögon blixtrade till. Det första skottet måste dödat henne, hon stelnade till just när han skulle ta henne i sin famn, blicken ändrades, blev matt, hon föll över honom och blodet trängde ut genom hennes blues och över magen och skjortan.
Han föll baklänges samtidigt som hon träffades av ytterligare två skott, han drog sin nålpistol och fällde två av dem när han landade på betongen.
"Helvete" skrek han, pistolen tjöt när han avfyrade den gång på gång. Han sparkade med benen, tog spjärn mot ett bord, förde sig bakåt. Blodet stänkte över skärmar och grå elektronikskal, Japanerna föll en masse. till slut var han framme vid utgången till garaget. Han reste sig, laddade om, öppnade dörren och dök ner i trappan. De väntade på honom, men han var för snabb. Pistolen verkade ha ett eget liv i hans händer, dess tjut ekade i det trånga trapphuset. Till slut kom han ner, slängde upp dörren och hoppade in i bilen.
"Kör!", men Oscar Wildes hals var avskuren.
Ett syrefattigt internetcafé, någonstans i mellanvästern. Mörkt, disigt. Den söta doften av gräs och svett. Jerry tog fram USB-minnet ur jackans bröstficka och studerade det noga.
"Jag har chansen att starta hela skiten" sa han högt för sig själv. Han pluggade i minnet, plockade ut filerna och publicerade på mindre än fem minuter dem på nätet. Han använde en kinesisk server, de lyssnade aldrig på krav om att stänga ner. Så var de också fulla av barnporr. Fem minuter senare startade tredje världskriget.
"Information wants to be free.", han rökte en vit Camel och bar portföljen i vänster hand när han gick.
"Fick du dem?"
"Här är filerna", den bleke magre mannen i vita clownkläder som just seglat ner för skrapan i en fallskärm med tryck föreställande FNflaggan räckte över ett USBminne.
"Så du är den berömde Jerry Cornelius?"
"Så fan heller, Jerry dog i samma ögonblick som världen digitaliserades, tålde inte magin längre sa han."
"Vem är du då?" Johnny såg plötsligt osäker ut, fingrade på glasögonen, svettades.
"Jag är Jimmy. Jimmy Servia. Tidsagent för den nya tiden, Cyberjockey, mannen med nålpistolen, kärleksbringaren." Han tog upp nålpistolen ur clowndräkten och riktade den oresonligt mot Johnnys nu svettpärlade panna. "Hemskt ledsen. Kärleken är slut för idag."
Han tryckte av.
"Hemskt ledsen. Kärleken är slut för idag."
Kaos, springande skrikande människor. Den siste fallskärmshopparen som förtvivlat försökte göra sig av med sin skärm, den fladdrade ohanterligt i vinden. En kvinna knäckte klacken mellan plattorna och föll handlöst till marken. Säkerhetsvakter rusade ut ut skrapan mot Jimmy, nålpistolen rykande, portfölj i andra handen. Han sköt dem, tog glasögonen från Johnnys livlösa huvud, bände loss USBminnet från hans stelnande händer, vände helt om och sprang.
Flyktbilen körde upp jämsides med Jerry/Jimmy, han hoppade in. Det var Oscar Wilde som körde, en stor svart man som ständigt tycktes vara sval. Han hade en läderjacka på sig som påminde Jerry/Jimmy om tiden i mindre Asien när de träffats. Oscar hade levt på att flyga runt turister och amerikanska spioner, Jerry/Jimmy hade gjort sitt bästa för att inte leva alls.
"Jag har dem.", han viftade med USBminnet. "Kör!"
"Du tror att du har dem", sa Oscar med ett långdraget skratt, "Har du kollat?" Han accelererade långsamt, nästan omärkligt samtidigt som de passerade förbi polisbil efter polisbil med påslagna sirener och skrikande däck. Helikoptrar hördes ovanför dem. Plötsligt blev till och med Jerry/Jimmy kall. Han kunde ha rätt.
"Det är klart jag har kollat, det är krypterat. Vi måste till Ana"
Ett gammalt hotell i New Orleans, träpanel på väggarna som dröp av fukt under hettan, mörka krukväxter, heltäckningsmatta och en "No Smoking"-skylt som ingen brydde sig om. Jerry satt i en djup läderfåtölj i skuggorna med huvudet bakåtlutat, det blonda håret lockade sig när det föll på ryggstödet, en Fidel Castro på bordet framför sig. Männen framför honom satt stelt, de verkade nervösa.
"Vad är det ni vill ha?", han höjde lojt ena handen där en cigarr slocknat mellan pekfinger och långfinger.
"Vi vll att du ska stjäla engelsmännens dokument rörande deras amerikaspionage." svarade den ovanligt vältalige agenten. "Det är bara du som kan göra det!"
"Vem som helst borde kunna göra det."
"Vi behöver dig.", nu såg han vädjande ut. Han arbetade uppenbarligen för Japanerna bestämde Jimmy sig för. "Du måste bli Jimmy."
"Jag behöver låna dina grejer åtminstone", Jerry hade äntligen fått av sig clownkostymen och tvättat av sig sminket. Hans ljusa hy var narig och han hade ringar under ögonen. Det blonda håret lockade sig vackert över axlarna. Han var klädd i en silvrig skjorta, uppknäppt till solarus plexus, tajta vita bomullsbyxor, bootfit, grönglittrande stövlar. Hon blängde på honom, men de visste båda att hon skulle hjälpa honom.
"Du har inte så lite stake" fräste hon, " att visa dig här efter vad du gjort". Hon citerade.
"Det här är stort"
"Det var vårt förhållande också"
De var precis färdiga när Japanerna stormade in. Jerry höll bevisen på att engelsmännen bedrivit spionage på hög nivå mot amerikanernas hemliga militära baser i över trettio år, ett dekrypterat USB-minne, han log mot Ana, hennes ögon blixtrade till. Det första skottet måste dödat henne, hon stelnade till just när han skulle ta henne i sin famn, blicken ändrades, blev matt, hon föll över honom och blodet trängde ut genom hennes blues och över magen och skjortan.
Han föll baklänges samtidigt som hon träffades av ytterligare två skott, han drog sin nålpistol och fällde två av dem när han landade på betongen.
"Helvete" skrek han, pistolen tjöt när han avfyrade den gång på gång. Han sparkade med benen, tog spjärn mot ett bord, förde sig bakåt. Blodet stänkte över skärmar och grå elektronikskal, Japanerna föll en masse. till slut var han framme vid utgången till garaget. Han reste sig, laddade om, öppnade dörren och dök ner i trappan. De väntade på honom, men han var för snabb. Pistolen verkade ha ett eget liv i hans händer, dess tjut ekade i det trånga trapphuset. Till slut kom han ner, slängde upp dörren och hoppade in i bilen.
"Kör!", men Oscar Wildes hals var avskuren.
Ett syrefattigt internetcafé, någonstans i mellanvästern. Mörkt, disigt. Den söta doften av gräs och svett. Jerry tog fram USB-minnet ur jackans bröstficka och studerade det noga.
"Jag har chansen att starta hela skiten" sa han högt för sig själv. Han pluggade i minnet, plockade ut filerna och publicerade på mindre än fem minuter dem på nätet. Han använde en kinesisk server, de lyssnade aldrig på krav om att stänga ner. Så var de också fulla av barnporr. Fem minuter senare startade tredje världskriget.
"Information wants to be free.", han rökte en vit Camel och bar portföljen i vänster hand när han gick.
