Information wants to be free
Jonny Carson stod utanför FNskrapan, solglasögon, det långa mörka håret bakåtstruket, stilig Armani. Solen stekte och blänkte i de blanka fönstrena som täckte hela skrapan. Någon sorts invigning eller festival pågick, två fallskärmshoppare seglade ner för skrapans vägg. Portföljen brände i hans hand, var var Jerry?
"Fick du dem?"
"Här är filerna", den bleke magre mannen i vita clownkläder som just seglat ner för skrapan i en fallskärm med tryck föreställande FNflaggan räckte över ett USBminne.
"Så du är den berömde Jerry Cornelius?"
"Så fan heller, Jerry dog i samma ögonblick som världen digitaliserades, tålde inte magin längre sa han."
"Vem är du då?" Johnny såg plötsligt osäker ut, fingrade på glasögonen, svettades.
"Jag är Jimmy. Jimmy Servia. Tidsagent för den nya tiden, Cyberjockey, mannen med nålpistolen, kärleksbringaren." Han tog upp nålpistolen ur clowndräkten och riktade den oresonligt mot Johnnys nu svettpärlade panna. "Hemskt ledsen. Kärleken är slut för idag."
Han tryckte av.
"Hemskt ledsen. Kärleken är slut för idag."
Kaos, springande skrikande människor. Den siste fallskärmshopparen som förtvivlat försökte göra sig av med sin skärm, den fladdrade ohanterligt i vinden. En kvinna knäckte klacken mellan plattorna och föll handlöst till marken. Säkerhetsvakter rusade ut ut skrapan mot Jimmy, nålpistolen rykande, portfölj i andra handen. Han sköt dem, tog glasögonen från Johnnys livlösa huvud, bände loss USBminnet från hans stelnande händer, vände helt om och sprang.
Flyktbilen körde upp jämsides med Jerry/Jimmy, han hoppade in. Det var Oscar Wilde som körde, en stor svart man som ständigt tycktes vara sval. Han hade en läderjacka på sig som påminde Jerry/Jimmy om tiden i mindre Asien när de träffats. Oscar hade levt på att flyga runt turister och amerikanska spioner, Jerry/Jimmy hade gjort sitt bästa för att inte leva alls.
"Jag har dem.", han viftade med USBminnet. "Kör!"
"Du tror att du har dem", sa Oscar med ett långdraget skratt, "Har du kollat?" Han accelererade långsamt, nästan omärkligt samtidigt som de passerade förbi polisbil efter polisbil med påslagna sirener och skrikande däck. Helikoptrar hördes ovanför dem. Plötsligt blev till och med Jerry/Jimmy kall. Han kunde ha rätt.
"Det är klart jag har kollat, det är krypterat. Vi måste till Ana"
Ett gammalt hotell i New Orleans, träpanel på väggarna som dröp av fukt under hettan, mörka krukväxter, heltäckningsmatta och en "No Smoking"-skylt som ingen brydde sig om. Jerry satt i en djup läderfåtölj i skuggorna med huvudet bakåtlutat, det blonda håret lockade sig när det föll på ryggstödet, en Fidel Castro på bordet framför sig. Männen framför honom satt stelt, de verkade nervösa.
"Vad är det ni vill ha?", han höjde lojt ena handen där en cigarr slocknat mellan pekfinger och långfinger.
"Vi vll att du ska stjäla engelsmännens dokument rörande deras amerikaspionage." svarade den ovanligt vältalige agenten. "Det är bara du som kan göra det!"
"Vem som helst borde kunna göra det."
"Vi behöver dig.", nu såg han vädjande ut. Han arbetade uppenbarligen för Japanerna bestämde Jimmy sig för. "Du måste bli Jimmy."
"Jag behöver låna dina grejer åtminstone", Jerry hade äntligen fått av sig clownkostymen och tvättat av sig sminket. Hans ljusa hy var narig och han hade ringar under ögonen. Det blonda håret lockade sig vackert över axlarna. Han var klädd i en silvrig skjorta, uppknäppt till solarus plexus, tajta vita bomullsbyxor, bootfit, grönglittrande stövlar. Hon blängde på honom, men de visste båda att hon skulle hjälpa honom.
"Du har inte så lite stake" fräste hon, " att visa dig här efter vad du gjort". Hon citerade.
"Det här är stort"
"Det var vårt förhållande också"
De var precis färdiga när Japanerna stormade in. Jerry höll bevisen på att engelsmännen bedrivit spionage på hög nivå mot amerikanernas hemliga militära baser i över trettio år, ett dekrypterat USB-minne, han log mot Ana, hennes ögon blixtrade till. Det första skottet måste dödat henne, hon stelnade till just när han skulle ta henne i sin famn, blicken ändrades, blev matt, hon föll över honom och blodet trängde ut genom hennes blues och över magen och skjortan.
Han föll baklänges samtidigt som hon träffades av ytterligare två skott, han drog sin nålpistol och fällde två av dem när han landade på betongen.
"Helvete" skrek han, pistolen tjöt när han avfyrade den gång på gång. Han sparkade med benen, tog spjärn mot ett bord, förde sig bakåt. Blodet stänkte över skärmar och grå elektronikskal, Japanerna föll en masse. till slut var han framme vid utgången till garaget. Han reste sig, laddade om, öppnade dörren och dök ner i trappan. De väntade på honom, men han var för snabb. Pistolen verkade ha ett eget liv i hans händer, dess tjut ekade i det trånga trapphuset. Till slut kom han ner, slängde upp dörren och hoppade in i bilen.
"Kör!", men Oscar Wildes hals var avskuren.
Ett syrefattigt internetcafé, någonstans i mellanvästern. Mörkt, disigt. Den söta doften av gräs och svett. Jerry tog fram USB-minnet ur jackans bröstficka och studerade det noga.
"Jag har chansen att starta hela skiten" sa han högt för sig själv. Han pluggade i minnet, plockade ut filerna och publicerade på mindre än fem minuter dem på nätet. Han använde en kinesisk server, de lyssnade aldrig på krav om att stänga ner. Så var de också fulla av barnporr. Fem minuter senare startade tredje världskriget.
"Information wants to be free.", han rökte en vit Camel och bar portföljen i vänster hand när han gick.
"Fick du dem?"
"Här är filerna", den bleke magre mannen i vita clownkläder som just seglat ner för skrapan i en fallskärm med tryck föreställande FNflaggan räckte över ett USBminne.
"Så du är den berömde Jerry Cornelius?"
"Så fan heller, Jerry dog i samma ögonblick som världen digitaliserades, tålde inte magin längre sa han."
"Vem är du då?" Johnny såg plötsligt osäker ut, fingrade på glasögonen, svettades.
"Jag är Jimmy. Jimmy Servia. Tidsagent för den nya tiden, Cyberjockey, mannen med nålpistolen, kärleksbringaren." Han tog upp nålpistolen ur clowndräkten och riktade den oresonligt mot Johnnys nu svettpärlade panna. "Hemskt ledsen. Kärleken är slut för idag."
Han tryckte av.
"Hemskt ledsen. Kärleken är slut för idag."
Kaos, springande skrikande människor. Den siste fallskärmshopparen som förtvivlat försökte göra sig av med sin skärm, den fladdrade ohanterligt i vinden. En kvinna knäckte klacken mellan plattorna och föll handlöst till marken. Säkerhetsvakter rusade ut ut skrapan mot Jimmy, nålpistolen rykande, portfölj i andra handen. Han sköt dem, tog glasögonen från Johnnys livlösa huvud, bände loss USBminnet från hans stelnande händer, vände helt om och sprang.
Flyktbilen körde upp jämsides med Jerry/Jimmy, han hoppade in. Det var Oscar Wilde som körde, en stor svart man som ständigt tycktes vara sval. Han hade en läderjacka på sig som påminde Jerry/Jimmy om tiden i mindre Asien när de träffats. Oscar hade levt på att flyga runt turister och amerikanska spioner, Jerry/Jimmy hade gjort sitt bästa för att inte leva alls.
"Jag har dem.", han viftade med USBminnet. "Kör!"
"Du tror att du har dem", sa Oscar med ett långdraget skratt, "Har du kollat?" Han accelererade långsamt, nästan omärkligt samtidigt som de passerade förbi polisbil efter polisbil med påslagna sirener och skrikande däck. Helikoptrar hördes ovanför dem. Plötsligt blev till och med Jerry/Jimmy kall. Han kunde ha rätt.
"Det är klart jag har kollat, det är krypterat. Vi måste till Ana"
Ett gammalt hotell i New Orleans, träpanel på väggarna som dröp av fukt under hettan, mörka krukväxter, heltäckningsmatta och en "No Smoking"-skylt som ingen brydde sig om. Jerry satt i en djup läderfåtölj i skuggorna med huvudet bakåtlutat, det blonda håret lockade sig när det föll på ryggstödet, en Fidel Castro på bordet framför sig. Männen framför honom satt stelt, de verkade nervösa.
"Vad är det ni vill ha?", han höjde lojt ena handen där en cigarr slocknat mellan pekfinger och långfinger.
"Vi vll att du ska stjäla engelsmännens dokument rörande deras amerikaspionage." svarade den ovanligt vältalige agenten. "Det är bara du som kan göra det!"
"Vem som helst borde kunna göra det."
"Vi behöver dig.", nu såg han vädjande ut. Han arbetade uppenbarligen för Japanerna bestämde Jimmy sig för. "Du måste bli Jimmy."
"Jag behöver låna dina grejer åtminstone", Jerry hade äntligen fått av sig clownkostymen och tvättat av sig sminket. Hans ljusa hy var narig och han hade ringar under ögonen. Det blonda håret lockade sig vackert över axlarna. Han var klädd i en silvrig skjorta, uppknäppt till solarus plexus, tajta vita bomullsbyxor, bootfit, grönglittrande stövlar. Hon blängde på honom, men de visste båda att hon skulle hjälpa honom.
"Du har inte så lite stake" fräste hon, " att visa dig här efter vad du gjort". Hon citerade.
"Det här är stort"
"Det var vårt förhållande också"
De var precis färdiga när Japanerna stormade in. Jerry höll bevisen på att engelsmännen bedrivit spionage på hög nivå mot amerikanernas hemliga militära baser i över trettio år, ett dekrypterat USB-minne, han log mot Ana, hennes ögon blixtrade till. Det första skottet måste dödat henne, hon stelnade till just när han skulle ta henne i sin famn, blicken ändrades, blev matt, hon föll över honom och blodet trängde ut genom hennes blues och över magen och skjortan.
Han föll baklänges samtidigt som hon träffades av ytterligare två skott, han drog sin nålpistol och fällde två av dem när han landade på betongen.
"Helvete" skrek han, pistolen tjöt när han avfyrade den gång på gång. Han sparkade med benen, tog spjärn mot ett bord, förde sig bakåt. Blodet stänkte över skärmar och grå elektronikskal, Japanerna föll en masse. till slut var han framme vid utgången till garaget. Han reste sig, laddade om, öppnade dörren och dök ner i trappan. De väntade på honom, men han var för snabb. Pistolen verkade ha ett eget liv i hans händer, dess tjut ekade i det trånga trapphuset. Till slut kom han ner, slängde upp dörren och hoppade in i bilen.
"Kör!", men Oscar Wildes hals var avskuren.
Ett syrefattigt internetcafé, någonstans i mellanvästern. Mörkt, disigt. Den söta doften av gräs och svett. Jerry tog fram USB-minnet ur jackans bröstficka och studerade det noga.
"Jag har chansen att starta hela skiten" sa han högt för sig själv. Han pluggade i minnet, plockade ut filerna och publicerade på mindre än fem minuter dem på nätet. Han använde en kinesisk server, de lyssnade aldrig på krav om att stänga ner. Så var de också fulla av barnporr. Fem minuter senare startade tredje världskriget.
"Information wants to be free.", han rökte en vit Camel och bar portföljen i vänster hand när han gick.
Kommentarer
Trackback
